Efter två dagar med halvdant väder, blandat sol och regn, blev det bara sol några dagar. Och jäkligt varmt dessutom. Idag är det åter tillbaka till mulet och lite regn. Alltid börja med vädret, helt enligt den svenska modellen!
Alona Beach är en tämligen smal men väldigt lång strandremsa där resorten ligger på rad längs stranden. Tempot betydligt mer uppskruvat än på Malapascua. Försäljare längs stranden med ÄKTA pärlor och ÄKTA ÄKTA Ray-Ban brillor. Stranden är "sådär" (har fått stora krav) men vattnet är klart och varmt. Utbudet med restauranger på kvällarna är mycket bra och en stadig middag med öl och läsk landar på ca 1000 php (ca 160 kr) men då "grisbeställer" vi också och tar precis det vi vill ha. Hotellet, Lost Horizon resort, har gett oss "svr room" vilket innebär en jätteterass rakt ut mot havet och stort luftkonditionerat rum med jättesäng. Bara man nämner att man bor i "svr" rummet öppnas alla dörrar...
Dock bjöd rummet på en mindre trevlig överraskning igår kväll när Matilda skrek från badrummet. Vattnet i kranen hade blivit "elektriskt". Provade själv och mycket riktigt kändes det som om jag fick stickningar och handen domnade. Stort larm och efter lite palaver fick vi varmvatten beredaren utbytt, ursäkt från managern, avdrag på priset etc. Men ganska obehagligt faktiskt. Lite ångest varje gång man öppnar kranen. Och pappans roll i det hela? Ja, vad tror ni....såklart jag skickas fram varje gång för att prova att det är ok!
I förrgår var vi ute på havet och gjorde lite "ö-hopping" och snorkling. Riktigt bra snorkling var det. Riktigt bra. Massor av färgglada fiskar och en revkant där det stupade rakt ned tills det bara blev mörkt. Mäktigt. Roligt att Matilda provade och tyckte det var jättekul och hon har nu lärt sig att dyka ned under vattnet med snorkeln och sedan "blåsa" ut den när hon kommer upp igen. Bra jobbat! Igår åkte vi till Bohol Beach Resort som ligger ca 3 km härifrån. Ett jättekomplex med fantastisk strand och service runtomkring, 3 pooler och mycket god mat. Intentionen var att åka dit idag igen men vi dumpade det när det blev mulet. Tar det imorgon igen. Vi åkte "tricycle" dit vilket var mycket uppskattat av alla, särskilt Jack. Vi fick ta en enxtra tur in till Tagbilaran för att köpa solskydd eftersom det inte går att uppbringa här. Var ute och förrskte handla det en dag här och det gick ungefär så här: "You got sunlotion?" "ahh, you want massage?" "ehh, no sunlotion. To protect from the sun, you know." "ahh, no it's sold out. You married to Philippine woman?" "ehh, no. Sun loti...." "You are strong man, You have dinner here tonight?" "But I want sunlo..." "You good looking man, strong, you come for dinner tonight" "...........
Köpt båtbiljetter idag tills på lördag och då hoppas vi att de håller tidtabellen då "dödsplanet" väntar på oss i Cebu för transport till Boracay. Nä. nu börjar det klarna upp så nu väntar plurret!! Hoppas ni fixar fram våren till oss innan vi kommer hem!
onsdag 29 februari 2012
söndag 26 februari 2012
Malapascua-Panglao
Dags att byta ö (25/2) till Panglao. Båt tillbaka till Maya och sen bil till Cebu för färja därifrån var planen. Första delen gick utan problem förutom tidvattnet som gjorde att vi fick lasta om väskor och oss själva till en mindre båt de sista hundra meterna. Bilresan gick snabbare denna gång men dyrare för chauffören. En smälld sidobackspegel och en prejning från en buss på vänster sida blev utfallet. Vi överlevde dock.....
Hade bett om hjälp med att boka biljetter, super Cat, och vi stannade inne i Cebu och fick dem upphämtade utan problem. Båten skulle gå 13:50 och vi var på plats 13. Incheckning efter konstens alla regler, lappar hit och lappar dit, avgifter hit och drick dit. Riktig cirkus bara för att få beskedet vid 13:30 att båten gått sönder och skulle inte komma förrän 15:30. Vi fick väl vänta då...
Efter en timme gick jag och Jack för att hitta nåt att äta. Sprang på "vår" bärare som med andan i halsen skrek "luggage, luggage" samtidigt som han pekade i alla väderstreck. Vad betydde detta? Försökte förstå och efter lite palaver förstod jag: Inte fan skulle det gå nån Super Cat idag. Kl 14 gick det en annan båt till samma plats men med ett annat rederi. Snabbt hämta Louise och Matilda, bära Jack och springa för att lösa tillbaka våra biljetter samt köpa nya. Bråttom, bråttom. Svetten rann, vettet försvann. Grannlaga uppgift att hålla reda på alla samtidigt "tipsa" av alla på vägen samt betala diverse avgifter och hålla reda på papperslappar man hela tiden överöstes med. Till slut fick vi biljetter, bagaget till nya terminalen och klockan var bara 13:45. "nä, färjan är försenad, kanske vid 16...". Ridå.
Kl 16:40 kom vi iväg efter att ha tillbringat hela tiden i en ostig terminalbyggnad. Fick inte lämna den efter att ha blivit insläppt. Fin och lugn båtresa på ca 1,50 timmar men helt bäcksvart när vi kom fram till Bohol. Hade förväntat mig en svärm av taxi som alla ville köra oss men just idag, när vi behövde det, fanns ingen. Dieten idag hade varit chips "fita kex" och läsk så samtliga var lite obalanserade minst sagt. Till slut kom en taxi som vi kidnappade och kom fram till Lost Horizon Resort vid 19.30 tiden. Kontrasten total. Turistigt, högljutt och inte särskilt välkomnande. Fick vårt rum, precis det vi bokat och det var bra, men vi ackompanjerades av en högröstad dam som sjöng schlagers med falsk ton. Kanon! En middag och sedan isäng.
Så idag första dagen i Panglao och Alona Beach. Tyvärr molningt och regn men nu till kvällen klarande det upp och blev jättefint igen. Måtte det hålla i sig. Nu skall vi äta grillat nere på stranden och klämma några San Miguel igen. Mera sol!!
Kortfattat har vi det jäkligt bra. Enda smolken är min eländiga förkylning som inte riktigt ger med sig. Men vi överlever nog det också.
Hade bett om hjälp med att boka biljetter, super Cat, och vi stannade inne i Cebu och fick dem upphämtade utan problem. Båten skulle gå 13:50 och vi var på plats 13. Incheckning efter konstens alla regler, lappar hit och lappar dit, avgifter hit och drick dit. Riktig cirkus bara för att få beskedet vid 13:30 att båten gått sönder och skulle inte komma förrän 15:30. Vi fick väl vänta då...
Efter en timme gick jag och Jack för att hitta nåt att äta. Sprang på "vår" bärare som med andan i halsen skrek "luggage, luggage" samtidigt som han pekade i alla väderstreck. Vad betydde detta? Försökte förstå och efter lite palaver förstod jag: Inte fan skulle det gå nån Super Cat idag. Kl 14 gick det en annan båt till samma plats men med ett annat rederi. Snabbt hämta Louise och Matilda, bära Jack och springa för att lösa tillbaka våra biljetter samt köpa nya. Bråttom, bråttom. Svetten rann, vettet försvann. Grannlaga uppgift att hålla reda på alla samtidigt "tipsa" av alla på vägen samt betala diverse avgifter och hålla reda på papperslappar man hela tiden överöstes med. Till slut fick vi biljetter, bagaget till nya terminalen och klockan var bara 13:45. "nä, färjan är försenad, kanske vid 16...". Ridå.
Kl 16:40 kom vi iväg efter att ha tillbringat hela tiden i en ostig terminalbyggnad. Fick inte lämna den efter att ha blivit insläppt. Fin och lugn båtresa på ca 1,50 timmar men helt bäcksvart när vi kom fram till Bohol. Hade förväntat mig en svärm av taxi som alla ville köra oss men just idag, när vi behövde det, fanns ingen. Dieten idag hade varit chips "fita kex" och läsk så samtliga var lite obalanserade minst sagt. Till slut kom en taxi som vi kidnappade och kom fram till Lost Horizon Resort vid 19.30 tiden. Kontrasten total. Turistigt, högljutt och inte särskilt välkomnande. Fick vårt rum, precis det vi bokat och det var bra, men vi ackompanjerades av en högröstad dam som sjöng schlagers med falsk ton. Kanon! En middag och sedan isäng.
Så idag första dagen i Panglao och Alona Beach. Tyvärr molningt och regn men nu till kvällen klarande det upp och blev jättefint igen. Måtte det hålla i sig. Nu skall vi äta grillat nere på stranden och klämma några San Miguel igen. Mera sol!!
Kortfattat har vi det jäkligt bra. Enda smolken är min eländiga förkylning som inte riktigt ger med sig. Men vi överlever nog det också.
Malapascua
Alltså hur skall man beskriva detta paradis...? Inte ens Heidenstam hade gjort det rättvisa. Måste upplevas. Resortens ligger längs med stranden precis bakom första palmlinjen. Mellan dem och strandkanten till det turkosblåa kristallklara havet finns det bara kritvit strand. Allt är bara tyst och lugnt. Folk hasar sig fram barfota. Inga bilar, inga vägar, inga försäljare, ingen musik, inga Bamse klubbar, absolut "nada" och bara lugn och ro. Har aldrig varit med om en sådan lugn och skön stämning bland både turister och ortsbefolkningen. Allt andas samma sak. Glädje.
Malapascua legend är enda resorten som har en pool och den använde vi oss av mycket. Sen hasade man vidare ned till havet. Låg och guppade lite, byggde lite i sanden, rullade runt och lekte. Tillbaka till poolen och plums i den. In med en fruktbricka, mango och ananas ca 15 kr. Kanske en iskall San Miguel 8 kr. Vilka badbyxor skall jag ha nu? Flip flopp eller barfota? Tuffa beslut....
Så förflöt dagarna. Inga konstigheter. En dag gjorde vi en båt tur runt ön och badade lite från den. Tyvärr ingen snorkling eftersom läkarorderna inte tillät detta. Men nog om influensa nu.
Har ni chansen och möjligheten så ta chansen och åk till denna pärla. Dyker ni så finns det, enligt uppgift, obegränsade möjligheter. Allt är uppbyggt för detta och inte mig emot. Eftersom alla är och dyker innebär det att man har ön helt för sig själv på dagarna. En middag för oss fyra inkl dryck (2 läsk, vatten, 4 öl) går på ca 120 kr och då äter man mycket och gott. Sista dagen var det så att vi nästan bestämde oss för att strunta i Panglao och bokat hotell och istället stanna kvar en vecka till. Men vi fullföljde vår plan. Misstag eller ej...tja, det började ju inget vidare.
Malapascua legend är enda resorten som har en pool och den använde vi oss av mycket. Sen hasade man vidare ned till havet. Låg och guppade lite, byggde lite i sanden, rullade runt och lekte. Tillbaka till poolen och plums i den. In med en fruktbricka, mango och ananas ca 15 kr. Kanske en iskall San Miguel 8 kr. Vilka badbyxor skall jag ha nu? Flip flopp eller barfota? Tuffa beslut....
Så förflöt dagarna. Inga konstigheter. En dag gjorde vi en båt tur runt ön och badade lite från den. Tyvärr ingen snorkling eftersom läkarorderna inte tillät detta. Men nog om influensa nu.
Har ni chansen och möjligheten så ta chansen och åk till denna pärla. Dyker ni så finns det, enligt uppgift, obegränsade möjligheter. Allt är uppbyggt för detta och inte mig emot. Eftersom alla är och dyker innebär det att man har ön helt för sig själv på dagarna. En middag för oss fyra inkl dryck (2 läsk, vatten, 4 öl) går på ca 120 kr och då äter man mycket och gott. Sista dagen var det så att vi nästan bestämde oss för att strunta i Panglao och bokat hotell och istället stanna kvar en vecka till. Men vi fullföljde vår plan. Misstag eller ej...tja, det började ju inget vidare.
lördag 25 februari 2012
Sjukdag...
Måndag och trots alla yttre positiva faktorer hade natten varit pest. Febern uppe på 40, hallucinationer, mardrömmar, nä fy inget kul alls. Låg kvar i sängen medan de andra åt frukost men snälla Louise kom med juice och te. När febern ej gav med sig efter lunch pratade Louise med hotellet som sa att de kunde köra en "special ride" tillbaka till Maya och sen till DaanBantayan för läkarbesök. I med några alvedon och ut på havet igen. Två tjejer från hotellet följde med som sällskap.
Framme i Maya igen sa en av dem " now motorbike, sir". Tittade upp och såg tre "locals" på varsin mc stå och varva upp. Tittade på mig själv. Shorts, linne, plånbok ("bring a lot of cash") och en vattenflaska. Helt snurrig i huvudet. Kanske inte var sådär förberedd på en 30 minuters mc odysse på skumpig väg. Men vad göra. Försökte hitta en plats för plånboken men den rann rakt igenom shortsen. Gav den till en av tjejerna som hade en väska i a f och upp på bönpallen.
Då kom räddningen i form av vår chaufför som avbröt det hela. Undrade vad det handlade om och ett samtal senare satt jag och tjejerna i hans bil. Framme i "stan" och in på ett "medical center". Kort väntan och sedan ett längre läkarbesök där hon konstaterade att i Sverige är det 10 meter snö och jag hade en svår infektion. Fick antibiotika (tror jag) och diverse andra vätskor för hostan och allt slem som åkte omkring i bröstet och gjorde att t o m hundarna flydde när jag hostade. Betalade av medicin och läkaren och sen tillbaka till Maya och båt till Malapascua. Dricksade chauffören ordentligt, han bara stod och skrattade när vi skildes åt. Förundrades igen över hur otroligt vacker ön är. Magiskt!
Louise fick en sstor kram när jag var tillbaka och nu hoppades vi att sjukdomsdagarna skulle vara över. Skönt! Nu har det slutat regna och solen skiner. Dags för lunch och mer uppdateringar kommer senare.
Framme i Maya igen sa en av dem " now motorbike, sir". Tittade upp och såg tre "locals" på varsin mc stå och varva upp. Tittade på mig själv. Shorts, linne, plånbok ("bring a lot of cash") och en vattenflaska. Helt snurrig i huvudet. Kanske inte var sådär förberedd på en 30 minuters mc odysse på skumpig väg. Men vad göra. Försökte hitta en plats för plånboken men den rann rakt igenom shortsen. Gav den till en av tjejerna som hade en väska i a f och upp på bönpallen.
Då kom räddningen i form av vår chaufför som avbröt det hela. Undrade vad det handlade om och ett samtal senare satt jag och tjejerna i hans bil. Framme i "stan" och in på ett "medical center". Kort väntan och sedan ett längre läkarbesök där hon konstaterade att i Sverige är det 10 meter snö och jag hade en svår infektion. Fick antibiotika (tror jag) och diverse andra vätskor för hostan och allt slem som åkte omkring i bröstet och gjorde att t o m hundarna flydde när jag hostade. Betalade av medicin och läkaren och sen tillbaka till Maya och båt till Malapascua. Dricksade chauffören ordentligt, han bara stod och skrattade när vi skildes åt. Förundrades igen över hur otroligt vacker ön är. Magiskt!
Louise fick en sstor kram när jag var tillbaka och nu hoppades vi att sjukdomsdagarna skulle vara över. Skönt! Nu har det slutat regna och solen skiner. Dags för lunch och mer uppdateringar kommer senare.
Cebu-Malapascua
Alla sov som stockar och efter en riktigt brak frukost checkade vi ut och satte oss i lobbyn fört att hoppas på att allt skulle fungera med vår transport. Tyvärr hade febern eskalerat och dagen började med Alvedon. Mycket riktigt kom det en chaufför med en minivan till oss. Hur trevlig som helst och resan norrut började. Han berättade massor om Cebu, sig själv och annat. Hade lite svårt att hänga med dock när Alvedonen började ebba ur för nu kände jag mig riktigt risig. Vägen norrut var i uruselt skick och den brukar ta ca 2 timmar men tog nu 3,5. Inget att göra åt dock. Smal väg, idiotomkörningar, hyddor längs vägen, djungel, öppna landskap, små städer. Barn, vuxna,hundar, katter, höns, tuppar, kossor, getter, allt fanns på eller precis intill vägen. Bara att titta och insupa allt det nya. Efter halva tiden stannade han efter vägen för att köpa mat och skulle prompt bjuda mig. "Fillipino speciality!!". Bestod av en boll i tennisbollstorlek bestående av ris med kokos på ett blad. Lite lagom ljummen. Bara att ta för sig och hålla med: "Oh very good" "Ahh take som more..." Tryckte in hela bollen i truten och tuggade med god min. 38,5 i feber och käften full med ljummet grötris som smakade kokos. Nja......
Framme i Maya där en båt väntade på oss. Lite lätt kaotiskt på platsen men väl ombord på båten kunde vi ändå se Malapascua i fjärran. Kritvit sand som dallrade i solen. T o m jag piggade på mig när vi kom ut på havet. Ju närmare vi kom ju mer förstod vi att detta var bra. Riktigt bra.
Hoppade i land på kritvit sand, turkosblått vatten och allt kändes så rätt. Klockan var ca 16.00 och det var alldeles tyst. Bara vågor som skvalpade och någon båt motor. 30 sekunders check in på hotellet och till vårt rum. Super bra! Egen veranda i markplan, 25 m till havet, 15 till poolen, 10 till restaurangen. Paradis!! De andra gick ut och badade, jag gick och lade mig. Feber passerat 39....
Framme i Maya där en båt väntade på oss. Lite lätt kaotiskt på platsen men väl ombord på båten kunde vi ändå se Malapascua i fjärran. Kritvit sand som dallrade i solen. T o m jag piggade på mig när vi kom ut på havet. Ju närmare vi kom ju mer förstod vi att detta var bra. Riktigt bra.
Hoppade i land på kritvit sand, turkosblått vatten och allt kändes så rätt. Klockan var ca 16.00 och det var alldeles tyst. Bara vågor som skvalpade och någon båt motor. 30 sekunders check in på hotellet och till vårt rum. Super bra! Egen veranda i markplan, 25 m till havet, 15 till poolen, 10 till restaurangen. Paradis!! De andra gick ut och badade, jag gick och lade mig. Feber passerat 39....
Avresa
Blir lite konstiga uppdateringar tidsmässigt men det får gå ändå. Vi är nu i Panglao och första (och förbanne mig hoppas jag den sista också!!) regniga dagen. Suger rejält....nåja:
Morfar Gilbert sov hos oss på natten mellan 16/17 eftersom vi började med en fakirstart och skulle upp kl 03:30. Men som så många gånger förr när vi startat på detta sätt gick det hur bra som helst. Iväg kom vi och ut till Arlanda iförda shorts och t-shirt. Kändes underbart i snögloppet!
Flyget till London gick på avsatt tid och den flygningen gick utan problem alls. Alla mycket spända och förväntansfulla. Service och frukost ombord hade dock en hel del att önska (British Airways). Framme i London och ett mycket smidigt och snabbt terminalbyte. Jack i extas över alla flygplan och maskiner som stod runt på plattan. Skall erkännas att det var lite vånda innan nästa flyg till Hong-Kong gick. Dryga elva timmar är ju dryga elva timmar på en mindre yta. Också det planet gick på utsatt tid och väl i luften höll vi oss sysselsatta med ett entertainment system som hade allt. Spel, filmer, tv serier, dokumentärer, musik. Riktigt bra. Däremellan bröt vi av med medhavda inslagna presenter som Jack och Matilda fick med jämna mellanrum. Servicen ombord var mycket bra och maten och drycken likaså. Gick helt klart över förväntan. Skall dock tilläggas när jag stod upp någon timme i mittgången för att de skulle kunna ligga och sova på sätena och sneglade på klockan för att upptäcka att vi åkt i sex timmar och hade drygt fem kvar, då kändes det långt!
Framme i Hong-Kong var vi lite bleka om nosen men det kändes riktigt skönt att veta att sista flyget endast var ca 2,5 timmar långt och att transfertiden bara var ca 2 timmar. Att flygplatsen var nästan helt öde och superfräsch hjälpte upp intrycket.
Uppe i luften igen domnade vi bort alla fyra tämligen omgående. Helt väck. Själv satt jag på sniskan med armstödet uppfällt så Jack kunde sträcka ut sig lite. Hade armen ovanför armstödet och varje gång jag somnade till gjorde gamnacken sig påmind och jag dunkade pannan i kortsidan på armstödet. Somnade om igen, gamnacke, pang i armstödet. Denna procedur upprepade sig sedan resten av flygningen....Turistklass är oöverträffat.
Äntligen framme i Cebu enligt tidtabell och alla väskor med. Helt otroligt. I kön till passkontrollen kom flera unifomerade fram och frågade om Jack. "Ert barn?" "Hur gammal?" "Är ni föräldrarna?" "Vad heter barnet?" Allt för att kontrollera att det verkligen är vårt barn och att vi inte skall "sälja" iväg honom. Kändes lite konstigt men å andra sidan bra. Snabbt ut till en taxi och iväg till hotellet.
Första trafikljuset kom det tiggarbarn med ännu mindre barn på axlarna och knackade på bilrutorna. Ingen roligt syn och Matilda blev lite beklämd. Hotellet ser lyxigt ut men var sådär. Snabbt ombyte eftersom rummet ej var klart och ut till poolen och första doppet och sedan första San Miguel ölen. Dock ej de sista vare sig av det först eller sistnämnda! Solen sken och varmt som sjutton men jag hade en konstig känsla i kroppen och en hosta som skrämde folk. Ingen bra kombo.
På kvällen gick vi ut och åt lätt men var tillbaka på rummet redan vid sju tiden då vi var rejält möra efter resan. Tog tempen och det lös drygt 38 gr. Bäddade ned mig bredvid Jack medan Louise och Matilda gick ner i lobbyn och åt chokladbakelser.
God natt!
Morfar Gilbert sov hos oss på natten mellan 16/17 eftersom vi började med en fakirstart och skulle upp kl 03:30. Men som så många gånger förr när vi startat på detta sätt gick det hur bra som helst. Iväg kom vi och ut till Arlanda iförda shorts och t-shirt. Kändes underbart i snögloppet!
Flyget till London gick på avsatt tid och den flygningen gick utan problem alls. Alla mycket spända och förväntansfulla. Service och frukost ombord hade dock en hel del att önska (British Airways). Framme i London och ett mycket smidigt och snabbt terminalbyte. Jack i extas över alla flygplan och maskiner som stod runt på plattan. Skall erkännas att det var lite vånda innan nästa flyg till Hong-Kong gick. Dryga elva timmar är ju dryga elva timmar på en mindre yta. Också det planet gick på utsatt tid och väl i luften höll vi oss sysselsatta med ett entertainment system som hade allt. Spel, filmer, tv serier, dokumentärer, musik. Riktigt bra. Däremellan bröt vi av med medhavda inslagna presenter som Jack och Matilda fick med jämna mellanrum. Servicen ombord var mycket bra och maten och drycken likaså. Gick helt klart över förväntan. Skall dock tilläggas när jag stod upp någon timme i mittgången för att de skulle kunna ligga och sova på sätena och sneglade på klockan för att upptäcka att vi åkt i sex timmar och hade drygt fem kvar, då kändes det långt!
Framme i Hong-Kong var vi lite bleka om nosen men det kändes riktigt skönt att veta att sista flyget endast var ca 2,5 timmar långt och att transfertiden bara var ca 2 timmar. Att flygplatsen var nästan helt öde och superfräsch hjälpte upp intrycket.
Uppe i luften igen domnade vi bort alla fyra tämligen omgående. Helt väck. Själv satt jag på sniskan med armstödet uppfällt så Jack kunde sträcka ut sig lite. Hade armen ovanför armstödet och varje gång jag somnade till gjorde gamnacken sig påmind och jag dunkade pannan i kortsidan på armstödet. Somnade om igen, gamnacke, pang i armstödet. Denna procedur upprepade sig sedan resten av flygningen....Turistklass är oöverträffat.
Äntligen framme i Cebu enligt tidtabell och alla väskor med. Helt otroligt. I kön till passkontrollen kom flera unifomerade fram och frågade om Jack. "Ert barn?" "Hur gammal?" "Är ni föräldrarna?" "Vad heter barnet?" Allt för att kontrollera att det verkligen är vårt barn och att vi inte skall "sälja" iväg honom. Kändes lite konstigt men å andra sidan bra. Snabbt ut till en taxi och iväg till hotellet.
Första trafikljuset kom det tiggarbarn med ännu mindre barn på axlarna och knackade på bilrutorna. Ingen roligt syn och Matilda blev lite beklämd. Hotellet ser lyxigt ut men var sådär. Snabbt ombyte eftersom rummet ej var klart och ut till poolen och första doppet och sedan första San Miguel ölen. Dock ej de sista vare sig av det först eller sistnämnda! Solen sken och varmt som sjutton men jag hade en konstig känsla i kroppen och en hosta som skrämde folk. Ingen bra kombo.
På kvällen gick vi ut och åt lätt men var tillbaka på rummet redan vid sju tiden då vi var rejält möra efter resan. Tog tempen och det lös drygt 38 gr. Bäddade ned mig bredvid Jack medan Louise och Matilda gick ner i lobbyn och åt chokladbakelser.
God natt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)