Upp tidigt på morgonen och efter en sista god "amerikansk frukost" in i väntande bil för transport till hamnen. Lite vånda med tanke på vår tidigare erfarenhet av tidtabellsinfernot. Framme i hamnen startade samma inferno som vanligt med pengar hit och dit, avgifter och lappar. Man har sin biljett, sen måste det betalas "terminalavgift" och det resulterar i en lite papperslapp som häftas på biljetten, sen skall bagaget polletteras. I vårt fall fyra kollin, således fyra stycken lappar till på biljetten. Till slut platsreservation. Jajemän, fyra ytterligare lappar som skall häftas fast. Sen är det klart. Biljetten ser ut som en punkares hår med lappar som spretar åt alla håll. Bara färjan kvar och avgång kl 09.30 men..... ont om båtar är det gott om och klockan blev 09:30, 09:40 osv. Lite stress eftersom vi hade bokat flyg kl 14:05. Båten tar ca 2 tim, sedan 40 min taxi i bästa fall. Till slut kom färjan och, lyxiga som vi är, hade vi bokat business class. Inte så flådigt som det låter men mindre folk och bra säten. Träffade på båten ett par som vi träffade på flygplatsen i Cebu när vi kom och vi utbytte lite erfarenheter. De skulle vidare till Malapascua nu och vi var lite avundsjuka.
Framme i Cebu vid 12 tiden och stor cirkus att få av väskorna, rätt lappar skulle visas upp och sen snabbt till en taxi. Chauffören tog en väska på axeln sista tio meterna medan jag bar resten. Precis innan bilen kom en annan kille och tog väskan från chauffören och la den i bilen. Jag lade in resten plus vagnen. In med alla i bilen men killen stod utanför och sa "tip" tip" "I want tip". Stirrade på honom men han gav sig inte. Kände viss irritation skall erkännas, flög ur bilen och skrek "for what?" Mannen i fråga drog iväg som en avlöning medan chauffören skrattade gott. Alltid kul att glädja någon... Missförstå mig rätt. Jag har dricksat rejält under denna resa men det här var bara för mycket och någonstans går gränsen. Basta!
Vi hann till flygplatsen i tid, skönt, och efter att ha fått godkänt på bagagevikten, max 10 kg/man, fick vi alla i tur och ordning ställa oss på vågen själva och väga in oss. Viktigt vid mindre flygplan. Och där brast det för Jack... Totalvägrade och resten är nog en historia att berätta i Cebu nu för tiden. Vilket jävla liv det blev! Jack helt bindgalen, föräldrarna bindgalna, storasyster bindgalen. Underbart!!!! Sent omsider kom vi i a f ombord och kunde lyfta till Caticlan. Jag hade hela dagen känt oroväckande signaler från högerörat och det blev inte bättre av att flyga kan jag säga.....
Under flygningen meddelade kaptenen att det blåste ordentligt och det kändes när vi landade på en flygplats av lite mindre modell. Där blev mitt ego tillfredsställt då en man stod utanför med en skylt "Mr Jan Eriksson". Resten fick slåss om bilarna medan vi åkte egen buss, egen båt, egen bil till Sea Wind Resort. Go känsla!
Boracay var vid första anblicken hyfsat rörigt men det visste vi om och var förberedda på. Framme vid hotellet blev vi varmt välkomnade med kalla handdukar, drinkar och ett jäkligt fint rum på övre våningen med stor veranda ut mot havet. 10 meter till poolen och lika långt till frukosten. Det sista vi gjorde innan vi åkte var att byta upp oss rumsmässigt till "beach front room". Lite dyrare, mycket bättre. Annars hade vi fått bo på andra sidan av den lilla vägen som korsar ön och efter att ha inspekterat de domänerna är jag mycket glad över detta, om än lite dyra, byte. Efter incheckning direkt ut på den absolut kritvita stranden och det alldeles oförskämt klara turkosa vattnet. Sen middag på hotellet och buffe. Bara att peka vad du vill ha, själv tog jag bara svärdfisk och ca 10 tigerräkor, som sedan grillades. Jäkligt gott men kanske i en prisklass utanför vår plånbok. Tyvärr blev mitt öra bara sämre och sämre och det besannades under natten och morgonen. kunde inte röra örat för det var så ömt.
Efter en grym frukostbuffe pratade jag med receptionen och fick sedan prata med en sköterska som meddelade att "vi kommer om ca 15 min". Det kom fyra stycken till denne sjukling i badbyxor. Läkarens dom var att min tidigare infektion inte läkt klart och nu satt sig i örat. Örondroppar och ny, starkare, peniccillin kur blev det. Jag och Jack åkte sedan in till "stan" för att hämta upp det och jag tryckte i mig första tabletten direkt. Nytt dyk och snorkelförbud blev det också vilket suger rejält. Får bada som en kärring!! Inte riktigt vad jag hoppats på. Det här gör också så förbannat ont att det sätter sig på humöret en del. Natten inatt var inte alls kul. Hoppas det skall gå över snabbt nu.
Ganska molnigt här men mycket varmt. Vi får se om det blir några utflykter eller dylikt under veckan eller så ligger vi bara still och paddar och njuter av stranden. Vi är de enda europeerna på hotellet, resten japaner, japaner och japaner. De är helt otroliga! Överallt är de med sina badutrustningar och nästan ingen kan simma.
För övrigt har jag, tror jag, lyckats göra så det går att skriva kommentarer. Ha det!
